Vi färdas på livets krokiga vägar,
utan adress på vår slutstation.
Ingen som färdats vet vart vi till slut hamnar.
Den gamle som nått slutet på sin färd,
hade på förhand ingen aning, att just detta,
blev resultatet av hans livsvandring,
eller att just denna station blev hans sista.

En avstigning:
Ibland med glimten i ögat och med ett belåtet leende på läpparna.
Ibland med en sorgsen blick och ett nedslaget huvud.
Vem vet hur våra stigar skapas?
Vem vet hur de korsas av möten; glada såsom sorgsna?
Vem vet hur vi väljer, och därefter vandrar?
Vem vet hur vi påverkas av eller påverkar vår omgivning?

Vi vet bara att vi alla är människor och att vi alla måste vandra.
Ja, färdas på livets krokiga vägar utan någon adress på vår slutstation.

Skriven ‎2002-01-07 | Kristian Lind © 1999-2010