Vinden den blåser i det kalla mörkret.
Blåser längs frusna vidder.
All växt i sitt ide accepterar livets gång.
För leva måste det en gång dö, för att kunna
bära hoppet om liv och återfödelse.
Men vem kan tro när det enda som uppenbarar
sig för ögonen är mörker, kyla och kala vidder.

Skriven ‎2002-01-06 | Kristian Lind © 1999-2010