Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ana är anorexi Mia är bulimi för er som inte vet


Ana och Mia leker i trädgården

Ana och Mia leker i trädgården
Barnen springer dit med öppna armar
längtan full av kärlek

bli omtyckt
Älskad


De små flickorna skrattar ljudligt
drar in sina nya lekkamrater i leken
de små ovetande

vad nu?!
Mia bjuder sina vänner på glass
Ana står en bit bort och ser på
avundsjuk


Den lilla flickan
vad har inte hon gått igenom
Ana går fram till henne
drar sin fot i marken och frågar
blygt om de inte kan gå hem till flickan och leka

Bara vi två, ingen annan
Jag vet hur det är. Jag förstår dig


Flickorna tar varandra i hand
skuttar glatt hemåt
Ana vänder sina tomma kalla ögon mot Mia
ler och viskar att hon lyckats få en ny lekkamrat idag

Mia ler sitt spydiga leende tillbaka
Blinkar mot Ana i rosablommig klänning
Så går hon tillbaka till lekplatsen
Ger flickorna lite mer fart vid gungorna
nästan så mycket så att de vill...

Kräkas...

Ana och flickan
den lilla, oskyldiga
sitter i soffan tillsammans
händerna i varandras

"Lovar du att älska mig flicka, tills den dagen
döden skiljer oss åt?"


Flickan nickar ivrigt
och känner
att hon plötsligt börjar bli...

Hungrig...




Fri vers av Citrusblomma
Läst 475 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-05-07 14:03



Bookmark and Share


  Smörblomma
Så beräknande Ana kan vara. Och Mia verkar inte vara mycket bättre hon heller.

Väldig bra och mångfacetterat skrivet.
2010-05-11

    Anna B
den här gillar jag verkligen. sättet du personifierar sjukdomarna på. hur de ljuvt nästlar sig in hos oskyldga intet ont anade flickor. och jag hoppa verkligen att det blir bättre för dig. på något sätt.
2010-05-07
  > Nästa text
< Föregående

Citrusblomma
Citrusblomma