Jag hade gråtit hela natten
och bett till Gud om att låta min mor leva ett tag till
Jag grät mig till sömns och vaknade med oro och magknip
Jag gjorde mig färdig för att gå till skolan som vanligt
Min mor var på sjukhuset
En av hennes bröder hade kört henne dit under natten
Jag stod och borstade mitt hår i sovrummet framför spegeln på det stora klädskåpet,
som var gjort i tung mahogny
Jag stod och tänkte på hur stort skåpet var och hur liten jag kände mig
Jag hade aldrig förr funderat på detta stora skåp i mahogny,
som luktade nytvättade kläder när man öppnade det
Alla detaljer kring det fina skåpet var genomtänkta
och det var gjort av en duktig snickare
Jag var för liten för att förstå värdet av skåpet
men jag stod där och tittade på varje detalj
Jag kände mig liten och tom inuti
Jag orkade inte tänka på smärtan jag kände i hjärtat och magen
Jag orkade inte längre tänka på rädslan av att förlora min mor
Jag var tom inombords
Jag stod framför spegeln med en hårsborste i handen
och borstade långsamt mitt hår
Jag tänkte att jag inte fick komma för sent till skolan
men mina rörelser var långsamma
Plötsligt dök min morbror upp i sovrummet
och sade till mig med en låg och långsam röst:
”Du behöver inte gå till skolan idag ”
Han tittade på mig med sorgsna röda ögon
Mer behövde han inte säga
Jag förstod att det var slut och han hade gråtit över sin syster,
min mor, som hade gått bort
Jag fällde inga tårar
Jag tittade långsamt bort mot horisonten
Mina ögon var livlösa
Mitt huvud var tomt, jag orkade inte tänka mer
Jag kände hur en våg av sorg omfamnade mig
Jag frös i min själ
En vind av oro, osäkerhet och ensamhet svepte sig kring mig
Jag tittade bort mot horisonten
Det var mörkt
Ett steg i taget ur mörkret tänkte jag
Ett steg i taget

Patricia L