Hej Johanna, älskling, hur leker livet?
Jag saknar dina skratt
Och ditt sätt att hålla om mig varje natt.
Och när dina läppar formade O:n till dissonans
(det är ju givet).

Och Johanna, det känns ganska dumt
Att skriva brev till någon som inte kan svara.
Som inte längre kan tala och förklara
(det här är ett brev som förbliver oläst och stumt).

Johanna, min älskade, du saknas i mitt liv.
Din förtvivlan över världen som den var
Alla dina frågor och också alla svar.
Jag förstår inte ödets motiv.

Och jag gråter tårar av blod varje natt, Johanna.
Tårar för dina förlorade tankar och koncept
Tårar också för din sjukdom, de sista dagarna och allt du sett.
Jag kan inte förstå varför du inte fick stanna.

Sssch, älskling, (något har beslöjat dina ögon nu)
Johanna, din kropp saknas, kall mot min.
Dina drömmar har krupit in under mitt skinn.
Allt är förlorat, det som en gång var du.