De säger
att du föll som ett brinnande irrbloss
mot den kalla, frostbitna marken.
Tappade fotfästet på genomskinliga moln,
föll igenom dem med skadskjutna vingar.

Och jag
jag skulle ha velat ge dig ett paraply
för ett mildare fall från din forna sky

---

Änglar skall inte ha
en revolver i handen;
du har den pressad mot tinningen.
Du spelar rysk roulette med Gud
och du vet att Han alltid vinner.
Du vet att ditt änglablod
till slut kommer att besudla Hans vita väggar,
obskyra mönster i ditt eget privata svarta hål.
Du bryr dig inte längre.

Rebellänglar får ingen permission från himlen,
så du hoppade ned.
Det enda du glömde var att
du skulle krossas när marken kom ifatt.
Ibland är det fallet
som gör allra mest ont
som är allra vackrast.
Du har ditt eget blod på dina händer, ängel.

---

Du hostar blod
för att du inte kan någonting annat längre.
Du väntar på gudomligt ingripande,
för om det är meningen att du skall fortsätta existera,
kommer inte det Outgrundliga -
Planen om alltings existens -
stoppa dig då?
Men ängel. Gud är död.
Han självdog när människorna frigjorde sig
från Hans välde
och började anse att Synderna kunde kvitta lika.

---

Ondskan river och sliter i ditt skinn,
du river upp ett sår och låter kylan komma in.

Visst är det svårt att vara ängel
när hela världen är så full av djävlar?

---

Blodådrorna lyser blåa under ditt tunna änglaskinn;
är det fortfarande i brand?
Brinner du på insidan
när allting är tyst och stilla runt omkring?

Stålet känns tungt och kyligt mot din tinning,
och du omfamnar döden i en sista dans
till tyst musik.
Återuppstånden Gud spelar Beethoven på en dammig grammofon och dina andetag stillnar till Hans vansinniga skratt.

---

Dina slösade änglatårar gör att blommor skjuter upp
ur den frusna marken.
Så fort de ser dagens ljus
kommer de dras upp med rötterna.

Var blommorna till mig, ängel?