Den bittra smaken av ingenting
ligger kvar på tungan
Hopplösheten kryper i kroppen
jag skriker
Ingen hör

Och vad spelar det för roll
Vem skulle hjälpa
och hur
När jag inte själv vet
vem jag är

Jag vaknar till samma dag som igår
allt går i sitt gamla mönster
Inget nytt
inget bra

Tanken slår mig ibland
att döden är välkommen nu
Om jag bara får förbereda mig
För den är all spänning
som jag har råd med

Men nej
jag kan inte påstå
att jag vill dö
Jag vill bara ha en paus
från all den ångest
som stryper mig
i sömnen