jag bryter hjärtan av is
i djupsömnens land
där nattfjärilar drömfångas
av helvetets tunga

och vingburna hästar simmar
över jordens mörka djup
där de faller iögonfallande riken
för att sprida havets musik
genom öronsnäckor

de som lyssnat efter hjärtslagen
av en utbränd sparlåga
den som brann för en stjärna
som trillat ner ifrån ovan

ner i de djupaste haven
där havsmonster inväntar chansen
att fånga luftskepp
med valsång i flaskpost

där sänder folket pest eller kolera
sprider virus likt en cancersvulst
som växer fast under huden
likt en latent sjukdom

och i drömmen lider jag
av panikattackers slag mot bröstet
där revbenen går isär
av frostbitna käftar

de som äter upp tomhålet
inifrån själviskande andetag
där livet skrattat ihjäl sig
av ödets ironier

men jag tänker inte fly sömnen
den där maran byggt sitt bo
för dess handtag håller mig fast
i vakuum där ingen tid bor

så jag lägger mig nu
försöker att fånga en blund
för att kunna hälsa gryningen
god morgon