blomsteräng, hur det gröna
gyllene i den dröjande dagern

smaken av då, frigjord, blå
här samlades folk för att låta hjärtat fyllas av ljus

på högbron flyter tunnelbanan genom landskapet
likt ett spöke

trädstoderna blickar ut
och i parken under: kvar de öde ting

som naturen inte åldrar -
ni ska se mig?