I mötet med skogen, skrattet från barnen,
med all den kärlek en människa kan beviljas
i ögonblick när det nära är inom räckhåll
och allt som rör sig befinner sig,
just då växer tillhörigheten, även i avskedet.

Den som är befinner sig alltid
i den hemliga vrå älskande känner så väl,
där barnen leker sig fram till kunskap,
där inget är meningslöst eller fult,
där inga skuggor kommer med natten.