Före zebrorna åter blivit björkar
rider Juni deras roliga, krokiga rumpor,
böjer sig av
mot böljande flod
blir blott bäcken
kvar under brynets ögon. Hennes soligaste bröst
speglar sig i hennes
skuggigaste bröst,
sjunker
genom trassliga kvistar
till hårets botten. Har valarna där byggt
en undervattnisk teater
bortglömd
en submarin nickelodeon
uppgrävd
längs tysta labyrinten av sandslott, orgelpipor
rad efter rad
efter rad efter
radiosignaturen med de mysteriösa tankegångarna
fyllda av ytligaste önskan
genom djupaste viljan
silar känslan
sina bilder
runt i rostiga speldosan som
trots blötaste bubblor
faktiskt fungerar! Juni jublar och
bosätter sig
i grottan som tillhört en klurig bläckfisk
före han valde
illusionen i
att bli föda åt vår kära val
som har alla varelserna kvar
i sin buk.