I skymningen
det vackra frodas
min kärlek bor i rymden
tillsammans med min tillit som vila
tryggt i månens famn

Jag låter mig sakta gungas
av molnen
Ömt skänker de mig skön vila
aldrig släpper de taget
Så nära men långtifrån

Vandrar bland stjärnor klara
som lyser upp var jag än gå
Tillsammans med månen de
lysa upp mörkret
I ljuset mörkt ändå

Aldrig ensam jag är
med mina följeslagare
Och när dagen åter gry
de vänta på mig
höljd i dunklet