Fångad av min egen sorg och fruktan
Tvivlar på mig själv
rädd att vara den du inte vill ha
rädd att vara den som står ensam kvar
trött på att vara den som tigger och ber
ledsen för att jag gör dig illa igen
vill ha en framtid med dig min vän
kan inte ge mer av mig än vad du får
en värkande längtan efter en tid som inte längre finns att få
mitt hjärta ömmt och plågat ligger blödande kvar den svarta asfalten
dunkande efter dig
sakta krossa det mot den heta marken av din tyngd som lyfts från mig
vill inte du ska gå
vill ha det jag inte kan få
din kärlek är det jag begär
det ända du inte kan ge
känner hur tårarna gröper djupa fåror i mina kinder
smärtan är outhärdlig
förlusten fräter ett hål i min själ
du och jag är inte mer ..