~

Vad ska du bli när du bli stor?

Kapsylsorterare!

Men det är väl inget jobb?

Jo, man kan vara trygg resten av livet på det! Ingen stress heller och alltid mår man bara bäst!
Säkert! Så, kapsylsorterare!! Absolut!

Äh, fåna dig inte. Jag ska i alla fall bli läkare jag, och när jag sitter därhemma med lönen kan jag göra vad jag vill! Skaffa båt och hus och jäklar va lätt jag ska få karl! Kan ju liksom bara välja och vraka ju! Klart det tar en tio år säkert men sen du, sen. Vad gör du om tio år då? 

Ok, jag har redan fått jobbet. utan lån och skulder. Men.. om tio år..

först går jag till jobbet och gör där mitt jobb. Men nej, det börjar redan hemma..längtan du vet. Uppstarten. Musiken och fikat och snacket över tele om en träff före instämpling. Vi slipper ju möten å sånt tråk med papper nuffror och annat hets, så vi brukar ta en fikafrukost i caféet om hörnet först.

Redan när jag vaknar ler jag stort av förväntning. Varje dag är en samförstånds ögonöverföring av leende nickar om morgonens idéer och planeringar. Vi kan varann utan och innan då.. om tio år alltså...och jag går antagligen också då med hörlurar till jobbet (fiket först förståss) men sen på jobbet.

I öronen har jag den bästa musik jag helt glömmer omgivingen med. Ibland tar jag ett ögonsnack med kompisen tvärs över. Idag såg jag att han snart är klar med sin kurs inför semestern, för han babblar japanska som en tok där han kastar kapsyler som kaststjärnor. Nästa studiebesök ska han visa konsten att träffa lådan med baklängeskast över ryggenpå 15m håll, medan han sjunger. Ja, om tio år alltså. Han har inte lämnat in ansökan än men är lovad plats för sin kastskicklighet. Han kan inte sjuga upptäckte vi. 

Ser riktigt trevligt ut utan ljud. Som om han mimar ner dom flygande pluttarna med ett stort leende. Alla ler också dumt i hans närhet. Vi har skyltat för Varning: Kork-ad, men dra gärna i hatten! så nu har han bytt till keps. Med ringöppnare på. Han är fena på att träffa kapsylerna i rätt låda medan han blir öppnad stup i kvarten. Folk på studiebesök undrar ju hur hans huvud funkar, när han bara babblar japanska och inget hör. Ler dom inte så pekar han på ringen på kepsen. Han visar på den lilla texten:

"Pull!"
På hans flint står: Tji fick du. En Svensk Tiger - fortfarande.

Ja, min arbetsdag är rent av magisk. Till musiken blir det som att titta på fyrverkeri och jubileum hela dagarna. Igår fick jag en studiebesökare på halsen - jag skulle demonstrera och glömde säga att det var en enda kasta-prick-test bara. För skoj. Jag fick hämta chefen för att återfå jobbet.
När det är som tråkigast ler vi bara med ena mungipan. Sätter en lakritspipa i den andra. Nå, dagen tar ju tyvärr slut så.. ibland hinner jag inte ens starta min egen kurs.

Sen går jag hem och inväntar lönen och lägger en liten del på en språkkurs som jag då också gör på arbetstid när musiken behöver vila lite. Fast jag gör den på ryska istället för vi, nya gruppen, ska ta den vägen. Gamla gruppen tar usa först och japan, sen möts vi i kina. 6 veckor har vi i år, plus sparade från förra året eftersom strejken gjorde sitt. Ja inte jag då men ensam får vi inte jobba. Chefen ger mig ledigt med betalt och orden: Ensam skapar inga drömmar. Inga korkade flaskor heller.

8 veckor - Det hinner vi mycket på när vi inte ens har nåt hemma att passa. Ja, du vet prylar och stugor och grejer som ska skötas. Gräsmattor djur och bilar. Mail och möten och andra måsten.

Vi har semester. Med stort S.

När jag är hemma så har jag så lite prylar att ta hand om och så lite att göra så oftast jag tar min cykel och sticker ner till fiket och sitter där med gänget resten av kvällen. Vi spånar och planerar vår semester, har trevligt och sen önskar vi varann en god natts sömn inför nästa dags arbete. Inte för att det behövs eller så. Ingen har nog sovit mindre än 8 goda timmar sen vi började.

..och just ja. Inför varje semester..
gör vi ett besök hos läkarstationen bredvid för vaccineringar. Vi passar på att ta med albumet från förra resan då, iom att dom stackarna inte hinner med att resa.

Inte har råd ens.

~