Det går kanske inte att veta vad som egentligen pågår när fåglarna gömmer sig i buskarna, eller vad står på i skatboet i den gamla eken sent på kvällen när himlen har lagt sig till ro. Vinden snubblade över tröskeln och jag fann mig själv utan att förstå varför.
Självklart föll det sig så att skuggorna tilltalade mig och grenarna som rörde sig i mörkret viskade fram andra sanningar än dem du en gång berättat för mig. Jag anade andra betydelser och språket famlade efter ett nytt sätt att förhålla sig till det som föll mig in.
Som ett fönster ut mot något nytt och vilt, ett nytt seende, som om jag var mer än vad jag var innan vinden rörde vid mig. Allt sluter mig och allt är jag.