Jag är rädd för att det en dag kommer att bli väldigt väldigt tyst. I mig, runt mig, runt alla oss. Tystnaden kommer att lägga sig som ett lock över alla människor, över samhällen och framför allt över våra ord. När musiken tystnar, tystnar också glädjen, livets outtömliga källa. Tonerna dör till det atonala skriket av total tystnad. Tystnaden bor inom alla oss och en dag är det vår tur. Allt kommer tillbaka. Förr eller senare. Det kommer vara dagen då orden inte längre sägs, inte längre hörs, men överallt tänks. Vi kommer framleva i tystnad, i rädsla för oväsendet.