vi föll hårt ur händerna

på våra skapare

jag minns

det lilla barnets

bön om nåd

ibland ljudlöst och med böjd kropp

ibland iklätt ett monsters vrål

det var mjuka fötter

på kalla golv

det var det öppna hjärtat

fängslat

i en avkrok gud verkade glömt

men du...

detta är den väg

i skuggor och skärvor

ett arvegods av mänskliga rädslor

de av oss som dömts

till att leva här

måste gå

innan vi når

mitten av käglans sken

den som öppnar oss

i tiden efter...