Runt min skogstjärn
står furorna på vakt

fågelsvärmen som nyss
hyllade den med sin sång

till ro bland grenarna sig
lagt,

som ett glimrande öga
i kvällningen fångar
himlen med dess stjärnor
måne i hela sin prakt,

alltet sjunker in i dess
tystnad stillhet i junivår

så som i din spegel
så lekande lätt går tusen år,

så nappar en stjärna
tar mitt hjärta,

längtan
blir mitt segel,

glider mitt i nuet
gungande mjukt
slår hjärtat,

daggen lyfter sjunker som tårar
där dina drömmar som vågor
krusar livets vattenspegel,

i juninatt så kort en krökt måne
visar vägen bland flytande stjärnor
mellan holmar och vass,

till stillheten tystnaden som inget säger,

solen bryter förgyller djupet,

min taggiga horisont mjuknar
flyter ihop med himmelen
blir allt ljusare blå blå blå.