återigen på ett tak, svart
gjort av det där materialet som jag aldrig minns vad det heter
jag vet bara att det sticks

Det var längesedan jag såg blod rinna längs mina armar
och jag saknar det
jag saknar det så det värker mer än själva smärtan

Jag tog med mig mitt glas ut genom fönstret
ikväll är det något med lime 6%
jag tog med pall mall, mina bästa vänner i en förpackning

Det är svårt att släppa in någon
när man har så mycket hemligheter att man inte ens
har koll på dem själv

Det är svårt att sitta och kallprata
när någon tar upp en ask med samma godis
som du alltid åt
du vet de där oranga tic tac som du alltid hade så svårt att hitta
de finns överallt här
och jag börjar gråta så fort jag ser dem
det är inget jag kan kontrollera

återigen på balkongen
jag vill bränna mig med cigaretten
det är väl inte mer än rätt att min nya kärlek ska få skada mig
precis som de andra gjort
precis som jag skadat alla som öppnat sitt hjärta för mig
för att jag är helt enkelt
inte värd det

återigen svart tak
konjak
jag minns inte vad stjärnbilden heter
jag vet bara att den är vacker
paret bredvid mig äter tic tac
håller om varandra
som vi brukade göra

det jag desperat önskar
att jag kunde glömma
tiden då jag var duktig
tiden då ingen i uppsala visste vem jag var
tiden då jag aldrig drack vin
och verkligen inte rökte
då jag hade perfekta betyg
men var ack så olycklig

det är mörkt
om jag bara haft mina rakblad
hade allt varit perfekt