Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kuddkriget

Du förde hennes mjölkvita hy mot läpparna där en cigarett kröp fram från den läppstiftsdränkta mungipan. När den brände henne skrek hon och fräste och gick med kattaktig skritt mot de andra männen och du noterade deras brist på stil och deras finesslösa drifter. Du sov med två rusande förlorade juveler. Född seren med orörliga ögon i en radar som såg hur skökans läppar var pressade mot plexiglaset till rummet där du som ung längtade efter kärlek. Du valde någon som levde ett eget liv inne i dig. Rummet snurrade och hon hade en nummerlapp runt halsen. Du var villig att betala allt du hade. När du kom hem den natten och extasen började låg svanskotan i en lodrät linje. Nere vid kjolen låg hennes mun.

I polisens protokoll stod att du hade svept stora mängder nordsjöolja och att du hade krupit ner i en källare och somnat med kontaktlinserna fastklibbade i ögonen medan dina väninnors galna skratt ekade i deras rum av självisk lust, de låg i baksmälla och skrattade hjärtligt och spydde i hinkar om vartannat, hårt sminkade och bortskämda i rika mäns jacuzzibad.

Innefolket har möglat och strosar som isolerade bitar i ett tragiskt pussel. De turnerar universums vintriga gator, de spådda skyskraporna av tomhet och vittrad narkos. Inte ens ett fängelse kunde stjäla din frihet, inlåst i ett torn kunde du få vilken brud du ville. Gränserna var borta tills dagsljuset kom och behöll dig klok.

I gläntan i den igenspikade vindsvåningen låg din kollaps. En skuggad nuna stirrade ständigt från sin plats på väggen. Den hatade mannens reptiltunga vandrade och sökte sig fram. Upplyst av de gråtande flammorna och älskarinnorna. Uppslukad och försvunnen drack han med pulsådern öppen. En dörr av järn för all framtid stängd. Dörr av en fallen morgonstjärna öppen under en bödel. Han såg hur du strömmade framför ögonen på den tomma ytan som en gång hade varit hans vägg. Driven till ett nytt dödsögonblick. Manhaftig och en tvärhand hög hade du gråtit dig genom tretton höstar. I din dunkla biograf har hans väggar brunnit ner varenda en.

På din egen begravning var du totalt ensam med en präst. Han såg hur du dansade på bord som en råtta och vandrade i hjul av förvirring. Ditt hår är rufsigt, blicken disträ och de andra fångarna undviker att möta den, de ser ett ansikte av många gestalter som alla är du. Dina knotiga fingrar drar skinnet från alförrädarens vilda kött medan strålkastaren lyser upp ditt ansikte som är kallt och som utstrålar en sensuell stund i en hiss. Gestalterna niger inför sin hallick och störtar in i tågkupén där de läppjar bourbon och blir tagna bakifrån med slingrande armar runt en pelare, med hår av vansinne i en avklippt lock för ockulta syften faller även de när en gonggong ringer och min censurerade dröm stapplar in i publikens medvetande, hesa vrål är instängda i deras halsar, de tänker på dig varje sekund som är kvar av den korta natten med inlevelsens fradga runt sina läppar och somnar besatta av passion, pornografin visas på en kanal de inte har beställt och som rusar i deras barbariska blod och hypnotisören som vet vad som är bäst för dem ignorerar deras böner, deras huvuden tittar ner i den jord de ska vila i medan deras skrev är vända mot skyn.

Ett liv i det otroliga blåser bort. Fasaderna rämnar och rummet blir kallt som en glaciär. Det skymmer och ni sänker solen i sin grav. Över kaftanen har korset talat under hörn av spindelväv månbelyst med feminin kraft. Världen stannar av en överdos. De gamla stjärnorna fortsätter att lysa som ljus på en tårta fylld av återblickars dygn. Du löser entré till tomhet, sitter ensam vid borden och fryser av pudersnön som ligger som florsocker inne på toaletten. Istapparna i taket glimrar som briljanter och går till attack och tatuerar stängda ögonlock på köttet i dina handflator.

Du vaknade av att fullmånen lyste in genom fönstret och bländade dig. Rymdens snöblandade regn smattrade i takt till dina fantasifulla intervaller på fiolhalsen. Figurer av åska och håriga spindlar visade sig i negativ form där de satt i sina celler upp som ner som ensamma män på klot. Och medan du sållas bort ligger du i en obäddad säng, det enda som hörs är en klocka som tickar tills du tar ur batteriet och lägger undan den. Royalties rullar in för varje död sekund.

Ditt ställe håller öppet hela natten. Uret tickar motsols, varenda gäst blir yngre. Gallan känner igen din smak av metall i halsen och munnen. Din happy hour rings ut som ett gammalt år med en avsomnad värd. Tumören och de dagliga sextio cigaretterna och den fulla kannan kaffe för att kvickna till minskar gradvis tills du är drogfri som ett barn och du tittar djupt in i kameran. Du plockar en glödande roulettekula ur din skalle på morgonen som är din första. Önskebrunnen med bröstmjölk är det sista jag minns.




Prosa (Roman) av Mattias Holmström
Läst 514 gånger
Publicerad 2010-07-15 11:39



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mattias Holmström
Mattias Holmström