De skönaste poem du skriver
bland känslorna du river fram
en gammal urblekt trasa
och tar fram ett finger
bohemiskt grönt
Gnistorna flyger skönt och hämningarna rasa

Vi brinner alla för andra och dig
du hindrar oss ej att för dig falla
och i aldrig sedda ögon jag står
Stärkt av orden dina jag går,

Vandrar runt i dina tankars banor mellan fint sätt och ovanor

Trallandes sjönsången du tonat
mellan orden dina
Vi förlänger hoppets lina

Ett privelegie jag tänker
och vet
av iver ögat blänker till
en gång och flera
vill ha mera

En kärlek oss själar emellan och nu gråter jag alltmer sällan

Ingen detta ändra vill
än om M:et blev till S
monsieur L. led av tristess
än mer krävs därtill