Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En fjärils milda vingslag mot din fönsterruta nätterna då du vägrade hålla om mig




Jag har aldrig tid för Gud mer
det var länge sedan jag skrev sorgsna rader på riktigt papper
det var länge sedan jag skar upp mina vener och fyllde dem
med all min självömkan och mina ohörda böner

Jag önskar jag kunde skriva svarta bläck rader
och slänga ut dem genom fönster för att se om någon duva
ville ta med dem upp till Gud

Eller så kanke jag kunde gömma mig i en Thåström text i
din iPod och du skulle aldrig veta att jag ens var där

det måste du inte heller
för så länge jag fortfarande får berätta om hur jag trodde
du skulle fria till mig så är jag nöjd

ifall jag kan få sitta som ett spöke i din mammas antika soffa
som ingen får sitta i men som vi hade sex i när hon inte var hemma
och se när hon letar efter det hus i Chile hon tänkte köpa åt oss
där hennes barnbarn kunde få växa upp i hennes hemland
trots att jag inte kan någon spanska
även hon refererade till mig som svensk hora
eller problemet om jag hade tur

Jag lyssnar mycker mer på musik nu
även om det alltid varit viktigt för mig
men jag orkar aldrig ta upp gitarren från golvet och lära mig nya kentlåtar
för att jag vet att du aldrig ville höra dem

och jag vet att du aldrig tog dig tid att läsa min poesi
men jag hoppas att du gör det nu
men poesi har aldrig riktigt rört din halspulsåder på det sätt
det satte sig på mig och gav mig livslust och hopp
på ett sätt inget annat förutom dansen har erbjudit mig

Jag tar mig aldrig tid att be längre
trots att jag gick massor i kyrkan när du lämnade mig
mest för att få skriva i den röda böneboken längst bak där man tänder ljus
och jag skrev för oss
jag skrev varje gång du hotade med att överlämna mig till mig själv
och du visste att det skulle leda till att jag avslutade mig själv
för du hade stoppat det många gånger

så jag bad för oss och för min barndomsvän med skelettcancer
hon klarade sig
det gjorde inte vi

men jag tände ändå ljus för oss
bara ifall att
gud har alltid hört mig
men när det kom till ditt område
tyckte han alltid att han visste bättre

men jag vet ändå att jag ligger i en låda hemma hos dig
ett foto från min rödhåriga tid
och jag vet att du tar fram det ibland och ser på det
jag vet exakt vilken låda det ligger i

och jag vet att du saknar kvällarna då vi satt i din stol
och kysstes
jag satt gränsle över dig och vi kastade varandra i soffan om din pappa inte var hemma

så låt mig titta ut ur lådan och stå bredvid din dator igen
jag vet att det tog dig månader att plocka ut mig ur din plånbok
jag såg det
ta bara ut mig en liten stund, minns mig
jag vill se hur du har det
och om du tänker lika mycket som jag




Fri vers av Citrusblomma
Läst 395 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-07-14 20:56



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Citrusblomma
Citrusblomma