Jag är extremt extrem
oavsett vad det kommer till ska jag överdriva

kanske därför så mycket onda saker händer mig också
jag kan inte hålla mig inom extravaganta ramar

så har jag börjat svälta igen
för att jag har en knagande ångest inom mig
som säger att det är det enda rätta
och inget smakar så gott som en perfekt kropp

en PERFEKT kropp
PERFEKT
inte förorenad med mat och sådant snusk
inte förstörd och störtad i fördärvet av kalorier

jag stod i spegeln igår i det milda ljuset från min sänglampa
och jag såg inga revben på ryggen
de var borta
överväxta av hud sammanflätat med fett
och jag blev rädd för mig själv och tallriken som stod på bordet
så bestämde jag mig kvickt för att anorexia BMI är värt att kämpa för

så blev det precis som i början igen
kroppen vill liksom ha sin föda
som om den skulle behöva det
men jag vet, för att jag har varit med så länge nu och har minnet
fullt av erfarenheten
jag vet att kroppen klarar sig finfint utan näring
visst, man blir lite konstig, underlig, otålig, nervig, bortdomnad
helt enkelt

men inget smakar så gott
som perfektion

återigen
ska jag känna den söta sötman av just det
perfektion
Ana applåderar i dörröppningen
jag ser på hennes leende att hon är glad att se mig
vi fick ett speciellt band hon och jag
hon förstod mig

Det är hennes kärlek och omvårdnad som visar vägen
och på grund av ångesten i mig
tar jag gärna hennes hand för lite lättköpt likgiltighet
Ana, ta mig in i dimman igen
Jag vill få komma hem