Och jag önskade
att vattnet var salt
och vattnet var salt
och vi önskade
att
solen var vit
och att den brände
våra bruna
kroppar
och den brände våra
bruna kroppar
röda
Och dagen
var vit

Långt från Stockholms gränder
långt från allsång
där alla sjunger i samma kör
i samma land
satt jag vid
Die party hütten
som höll mig
så vaken
om nätterna
om det blev en ny
morgon
Och det blev
en ny morgon

Och jag öppnade dörren
och
jag
gick
ner
för den
väldiga trappan
och sköljdes
ren
av det
svarta
havet
Och han där
drunknade
i sitt eget
hav
och över mig hängde solen
men över
honom hänger
ett mörkt moln
sa jag

Och i gryningstimman
singlade
flockar
av hesa
måsar
över liten stilla
hamn
där jag
sjöng
Desperado
för min vän
som satt
kvar
med rodnaden
uppstigen
ur havet