Jag märker avstånd
i sommarnatten
genväg slutar
blir omväg
i labyrint

Kring honung
sniffar oss fram
utan att hitta målet

Om jag kunde ändra tiden
skulle jag
nej
nej
och åter nej

Då den inte var den rätta
var livet menat så
Och i motstånd
hade vi ramlat i diket
djupt
djupt
utan återvändo
spridda som sot över jorden

När marken
under våra fötter
återfår sin glans
och gräset växer
grönt igen

Då stundar nya tider
av glädje
och sång