Pappa slår mig aldrig med häpnad
jag vet alltid vad som är på gång
med remmen är han alltid beväpnad
och natten som följer blir alltför lång.

Vaken i sängen med en kropp så öm
vågar jag ej sova, rädd för morgondagen
somnar till slut ändå och i min dröm
är pappa snäll och jag slipper slagen.

Mamma kommer alltid med skäll
säger att det är för min egen skull.
Mamma hon säger att pappa är snäll
så länge han inte är alltför full

bara jag lyder blir allting bra
då slipper jag straffas av min älskade far.
Helst av allt vill jag bara packa och dra
men ingen möjlighet till det jag har.

Jag har ingen att vända mig till
ingen som kan hjälpa mig i kris
jag bara lider och tiger still
kanske kan jag få hjälp av bris.

© Boa Berg
2010-08-15
01:58