Du blåste ut alla ljusen
du blåste mitt hjärta ur kroppen
sa
det är
en sån dag
idag
och du är aldrig
så långt borta
som nu.

Hotellet stänger ner
för säsongen
och jag är ensam kvar
vid den danska stranden.
Den lilla hamnen
med stenparkering
precis nedanför hotellets
punschveranda
där jag suttit
om sommarkvällarna och sett
segelbåtar
försvinna ner i
horisonten.

Och hela Roskildefestivalen
i min Ipod.

Som från Själland till Jylland
och Strandhotellet i G:a Skagen.
Rum 16.
Bröndrums
och anklever på vinegrettestänkt
salladsbädd.
En flaska rött.

Precis så ensam i indiansommaren
på nordspetsen där,
i Vinterviken eller i Kalvsvik.
Rindöfärjan eller broarna ut mot Hålludden.
Inget annat kvar.
Bara jag
med mig själv,
utanför kärleken.