Solen går upp i väst
i pepparkakshuset.
Mamma, pappa, barn
detta är PARADISET.

En spricka i kristallen,
bakom stängda dörrar.
Kalla det vad fan du vill,
det är kollektivt självmord.

Tomheten,
tryckbehållare
TINNINGEN.

"Var snäll
och
hacka löken"

Tjugo tår?
Alltid andas.
Svara?
Snälla, svara?

Take a step closer,
and you will se.
It's just darkness inside me
och du lever imperfekt
i presens.

Vyssan lull,
sup Storebror full.
Ett återkommande tema.

Svart plus vitt,
ska bli grått.
Det lärde vi oss som små

men mitt pussel blir aldrig klart.
Jag hittade aldrig motivet.

Så om vi fastnar i mitt mörker igen,
måste du minnas
hur
man gör upp eld.



PHRASE NOT FOUND.



Men i gryningen är
alla katter grå,
så vi kan inte kallas
kamelonter.
Om vi aldrig syns.

Jag känner mina sår.
Rubrik:
Som enda överlevande var
det övergivna hoppet.

Och om mat får ha olika etiketter,
så vill jag ha KRAM-märkt.

Human touch,
you may touch.

Jag känner mig halv,
med 10 fingrar och 10 tår.
Men det är väl så det ska vara?

Glömde fingret runt snöret,
maten runt halsen.
Middagsdags,
fingret i ett snöre
i halsen?

Kalabalik!
Ps. Panik.
(Det här hör egentligen inte hemma här)

De trådar som sliter mig bakåt,
borde för längesedan varit avskurna.
Jag vill inte leva,
vi kan öva prickskytte på mig?

Kärlekens lov,
det är lördag, igen
och jag saknar dina hjärtslag.

Nightmares
easy to start,
hard to stop.

Det är lätt att se bra ut
på arbetstid.
Vi faller alla som dominobrickor i kväll.
Faller, faller, faller.

Vi går sönder inuti,
precis som glödlampor.

Vi trillar omkull,
vi hinner ifatt!

Syster, du springer mitt lopp.
Och jag andas åt dig.

What have you done today
that makes you feel proud?

Jag längtar till en plats
där
vilopulsen
faktiskt
existerar.

Men jag blir aldrig nöjd.