Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bön

Vingar glimrande sköra
svartstens flämtande i mörkret
av månljusets ömhet

fästa till foten av berg
där lungor skrumpnar
förloras kampen att stiga
till de önskande stjärnorna

och den mastodanta dörren
skapade hennes egna helvete
där klättrande rankor spred
sjukdomen uttorkad av evigheten

älska älskling
lägg örat mot marken vid namnlös grav och gräv
älskling älska
med jord under brutna naglar gå djupet
älskling
syresätt luften för ymnande knoppar innan de faller

älskade älskling
hör mig




Fri vers av Octavia
Läst 253 gånger
Publicerad 2010-09-08 01:40



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Octavia
Octavia