Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hittade en dikt som jag skrev när jag var omkring 16-17 år och på väg in i en tonårsdepression (utan att själv förstå vad som höll på att hända eller varför).


Skymningsmörker


Se skymning falla och natten så
men stanna aldrig, fortsätt gå

vilda basuner i norr nya order befalla
men det man ser är endast själar kalla

böljande berg och skiftande stup
en smärtfylld resa, när tar den slut?

genom porten vi alla ska vandra
ondskan därefter, så håll i varandra

stormen nalkas och dimman står tät
nu ni er ångrar att ni ej er förlät

en främlings ögon er bevaka
era egna liv ni själva måst bevaka

ingen sol och inget ljus
mer eller mindre förvandlad till en mus

de gingo igenom, skrämd i varje lem
och det kalla mörkret omslöto dem..




Fri vers (Modernistisk dikt) av Herr Ångest
Läst 302 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2010-09-08 08:43



Bookmark and Share


  FrökenABC
Värdigt fin. Den innehåller så mycket som träffar en i själen. Grymt!
2010-11-23

  Fransisca Ferlin
Hehe, lite rart med sådana här verser tycker jag, har också några kvar sedan gammalt, tycker du är modig som lägger ut den. Tycker texten är bra, vissa rader är mycket bra medan andra inte riktigt klickar för mig (särskilt språket med äldre toner som du valde då är inte riktigt min kopp te). Tycker mest om de två första verserna, de är kraftfulla.
2010-09-10

  Tillbringaren VIP
Fantastiskt fin!
2010-09-08
  > Nästa text
< Föregående

Herr Ångest