Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Under tiden

Känner en blick genom vagnen,
möjligen mot mig - jag tänker:

om du visste hela min historia
skulle du
gå vid min sida då

ville jag ha någon som dig här

nu när jag ser dig
ser jag bara det som är kvar av mig igen

och jag slår undan min blick


*

det kan vara en kväll, på tunnelbana
mittemot: två älskande, en kärna av imploderande värme

en yta, kanske av plast

och hur er röster tyna, blicken domna
jag sjunker ur tåget

och förenades med
tunnel, sömn och tystnaden

kvar - min massa i dröm:
men snart, ska jag aldrig ens veta

om drömmen om kyssen
som förde er hem




Fri vers av Hugo Ferla
Läst 217 gånger
Publicerad 2010-09-14 21:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Hugo Ferla