Bara jag, leker kurragömma
Vad kan jag skriva
för att få vinden att gå
från öst till väst
vad kan jag säga
för att dina ögon
ska sluta tveka
när de bara ser
darrande underläpp
snorig näsa
skolböcker och sprit
vad i hela världen
finns det
som jag
bara jag
kan göra för
dig
så att du känner dig till freds
med huset som brann upp
offrena som togs
och ögonen som såg i kors
jag vill göra
ett någonting
för att se allt ur
en annan vinkel
annat håll
beskåda ett spektra av
mod
vill jag se
ditt mod
sånär som att
du fortfarande andas
så vill jag se
dig leva
bara för att du finnas
att bada i din existens
och inte glömma
klenoder
du kräks
som ett spöke
jagar vålnad
av något som idag inte finns
känsla av förlust
med första pris i din hand
och så vackert guld kan blänka
att du ser allt förutom
skaper
du vill dansa dig medvetslös
och blunda under mitt lock
jag står kvar i en piruett
där allt är suddigt
jag hamnar på samma ställe
när jag landar
du ser mig inte
länge
bara kort
som en bris
som en storm
som en vålnad
av grus och sand
som en
orkan
som känns
men du kan inte ta den
det främmande
är lockande men också oattraktivt
reaktioner blir ljumna
och konversationer
tvekande
det
är
bara
jag
jag
är
bara
jag
jag vill bli älskad igen
för den jag är
inte
för den jag var
det är orättvist
jag är orättvis
detta kallas
relationer
och om du såg hur hejdlöst jag
gråter och skakar
fort
farande
skulle du inte fundera på att ta min hand
du skulle bara
rymma en väg med mig
för att fira
bara jag
bara du
bara liv
bara bara
bar
naken
skrämd
kurragömma
bara jag leker kurragömma
för att se
vem som hittar mig
hundra steg framåt från där vi var
igår