Tyskland är borta nu
den tyska pojken är ett ljuvt juliminne

Jag är hemma
jag lever återigen ett Uppsalaliv
byggt på antidepp och samma gamla rykten

Jag började om
jag bytte det föråldrade och bröt med det jag kände

så kom han
och han var
allt jag saknat

han var alla de jag älskat och längtat efter
samlat i ett

han lockar ut något ur mig
han tar fram min ångest
på något sätt
renar det mig

jag får ångestattacker igen
återigen stannar jag kvar när de andra äter

men jag när ser honom
försvinner de gamla spökena
som fortfarande sitter vid vattnet och säger inte hej

han ser på mig på ett sätt som jag verkligen
behöver bli sedd på
det syns i hans ögon på ett sätt jag inte förstår

just därför
ska jag låta honom vara

jag vet ändå vad som kommer att ske
om jag låter honom komma nära
kommer han tillslut hata mig för det

om jag låter honom veta vem jag är
kommer han att rygga tillbaka
så jag gömmer mig bakom cigaretter och allt
som identifierar min ytliga sida

jag gör det för hans skull
jag undviker honom
det är bara när han är nära
när jag känner honom

då bryter jag ihop
för att jag vet
att han kan hela mig

det är för hans skull
som jag låter honom vara

om jag inte gör det
kommer han tillslut hata mig för att
han någonsin fick veta hålen som gömmer
sig på insidan
tomrummen fyllda med smärta och alkohol

för hans eget bästa
ska jag låta honom vara

jag vill inte förstöra någon
så vacker och oskyldig