~*~

Eller dunklets genomspridande förtäckt. Ändock icke mer
Jag upphör att vandra där Musorna vistas
Klara Källor, eller Skuggrik Skogsdunge, eller Solig Kulle,
Betagen av kärleken i helig Sång; men främst
Er Sion och de blomsterrika Bäckarna nedan  [30]
Som tvätta era helgade fötter, och drillar av sång flöda,
Nattetid jag dem besöker: icke heller någonsin glömmer
De andra två jämst'llda med mig av Ödet,
Så var jag jämst'lld med dem av ryktbarhet,
Den blinde Tamyris och den blinde Mæonides,  [35]
Och Tiresias och Pineus Profeter de gamla.
Sedermera har tankarna som föda, som självmant röra
Harmoniska antal; såsom den vaksamma Fågeln
Sjunga nattligt, och i de mest förskuggade Snår sig gömma
Hon uppstämma sin nocturna Ton. Således under Året [40]
Årstiderna återvända, men icke till mig återvänder
Dagen, eller det sköna annalkandet utav Aft'n eller Morgon,
Eller åsynen av vårlig blom, eller Sommarens Ros,
Eller flockar, eller hjordar, eller människoansiktet det gudomliga;
Blott moln i stället, och ett för evigt härskande mörker [45]
Omringa mig, ifrån människans muntra sätt
Avskuren, och för den rena kunskapens Bok
Ett Universums tomrum given
Av Naturens verk för mig utplån't och raser't,
Och från visdom vid det enda tillträdet helt utestängd.  [50]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 09/10/10

En länk för de som var med då, också (eller kanske framförallt) för de som inte var det

Förlorat Paradis: Bok I - III (J.Milton)