Hon hade saknat sin syster länge nu, mamma Eleonora tyckte att hon var för ung, att resa till Amerika. Själv tyckte hon att hon var vuxen, hon var ialla fall 17 år! Hennes syster Hilma som redan bodde i Amerika hade skrivit att hon var så välkommen, ville gärna skicka en biljett om det skulle behövas.Hilma som var gift, hade sagt att hon kunde hitta en plats i hushållet i en trevlig familj.
Hulda drömde varje natt hur det var i Amerika, stort och frodigt, inte stenigt och så tung mörk skog som hemma här i Småland. Hon önskade sig en familj som var lite belevade, i en liten by, där det kanske fanns ett bibliotek! Tänk att få läsa böcker, hemma hade de inte råd att köpa böcker, förutom biblen förstås.
Visst skulle hon sakna föräldrarna, speciellt skulle hon sakna den fyra år yngre systern Agda. Nu kände hon så starkt att hon ville ut i världen för att se något annat.

Agda ville stanna hemma på gården, hon var bara 15 och nyss konfimerad.Agda var mer jordbunden och ville gifta sig och ta över gården när föräldrarna var borta.
En dag när Hulda satt i bersån och skrev brev till systern i Amerika, kom Agda hem helt förtvivlad. Vad hade hänt? Agda hade fått diabetes och läkarna kunde inte hjälpa henne.
Något så fruktansvärt! En så ung flicka skulle dö, utan en framtid. Visst slog tanken Hulda, att nu måste hon stanna hemma och ta över gården. Men gud förlåte henne, nu var hon på väg i tankarna, nu skulle hon åka.

Efter begravningen bestämde Hulda sig, nu skulle hon be syster Hilma att skicka biljetten. Nu när Agda, kära Agda, de hade delat sina drömmar, fast de såg olika ut, nu var hon borta för alltid.
Mamma Elionora var förtvivlad, hon hade mist en dotter och nu skulle en åka bort till andra sidan jorden.

Visst skulle Hulda sakna sin mamma, men hon kände att nu ville hon ut och pröva sina vingar, nu hade hon varit den duktiga dottern länge nog, nu var det hennes tur att uppleva något här i livet. Hon packade sina käraste ägodelar, bibelen som hon fått av mamma, dagboken, en klänning som sömmerskan i byn hade sytt till hennes konfirmation.

En tidig morgon i april körde hennes bror Viktor henne till stationen i Blomstermåla, hon kände fjärilarna i magen, men också ett visst vemod. Tågresan till Karlshamn gick fort, hon steg av vid stationen i Karlshamn, kände lukten av hav! Hon hade haft en bit bröd med sig som mamma Elionora bakat, men nu var hon hungrig! Färjan skulle gå om tre timmar, hon gick in på en mjölkbar, beställde en kopp kaffe och en smörgås. Hon var redan ute i den stora världen, inte hade hon köpt sig mat på detta sätt förut!

När hon satt där och tänkte på Amerika och vilka äventyr hon skulle få vara med om, fick hon som en knut i magen. Hon tänkte på sin mor, hur svårt hon hade det nu, Agda hade dött bara för ett halvår sedan, och nu var hennes andra dotter på väg till andra sidan jorden. Hon tog upp ett brevpapper som hon fått från sin faster i 17 årspresent, det var köpt på Lessebo Bruk, så kvaliteten var bra. Hon skrev ett långt brev till sin mor, det hade hon bestämt sig för att göra minst en gång om månaden.

Oj, nu var det bara en timme till att färjan skulle gå, hon köpte ett frimärke och skickade brevet. Så småsprang hon ner till hamnen, hon hade fjärilar i magen nu.

När hon satt på sin plats, undrade hon om Hilma skulle komma och möta henne vid båten i Boston, hur skulle hon annars någonsin kunna hitta dit hon skulle? Jo, visst blev hon hämtad, det var hon säker på.

PÅ FÄRJAN:
Det var behagligt att sitta på de mjuka stolar, det var många människor med, det var sommar så hon kunde också gå ut på däck och värma sig i solen. Hon tyckte det var spännande att se hur olika människor var, olika färger på kläder och hårfärg. Själv hade hon sin vanliga fläta men dagen till ära hade hon satt upp den i en kringla och några hårnålar. Hon hade nytvättad blus och kjolen hade några år på nacken, men ren var den! Hon kände sig vuxen och fri, visst var hon lite bekymrad hur allt skulle gå, men hon hade sin syster Hilma att ty sig till den första tiden. Maten ombord var enkel men den mättade, hon sov gott hela natten.