Hjärtat var som en sten.
Övergiven och luften var stel.
Klåda fick min kropp att skaka.
Sorgen som jag trodde var borta
var inte alls långt i från.


Halv år sen jag blev lämnad
i skymundan,
Halv år sen du hittade
en bättre människa.
Varför älskar jag dig.
Varför älskar du inte mig.


Vad jag än skriver,
Vad jag än gör.
Så kommer alltid hat sprida
sig ur min mun. Allt jag gör
är att  infekterar mina
älskade. Ni döljer att jag gör er
deprimerade, Ni döljer att jag
skapar hat i min omgivning.


ännu en dikt med ännu mera
hat, fortfarande skriver
jag om dig som ändå gav mig en
chans. Fast dina falska ord
gjorde mig besviken.
"Jag ska aldrig lämna dig.
Jag älskar bara dig"


Men ack nej. Jag dög inte åt dej.
Även om du fick mig att tro.
Även om du fick mig att leva.
Så tror jag inte mera på att det kommer
bli våra två hjärtan
som spelar sin ramsa.


Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vet inte ens hur jag ska agera.
Älskar kärleken och avskyr ensamheten.
Dock är ensamheten det enda jag får.
Kärleken är min fantasi.
Hat är min vardag.


Vardagen har blivit ändrad.
Jag lever ett annat liv än igår.
Blod som har fallit ner från min kropp,
Tårar som har brunnit på min kind.
Röda ögon som skrämmer mig, stirrar
ut min själ från spegeln

Jag skäms för min deprimerade sida.
Jag skäms för mina filosofiska tankar.
Trött på livet, trött på allt.
Slänger på ett leende på läpparna och
försöker leva. Jag känner mig själlös
Men ändå känner jag mina djupa tankar
som vill bara att allt ska ta slut.


Tankarna som snurrar och blandar sig
med mitt hat. Slarvigt skrivit,
men skrikiga röster i bakgrunden.
förstör allt.


Jag vill leva och inte hata.
Jag vill leva och vara glad.
Jag vill leva och bara le!