Jag färgade håret svart
och sa jag färgar tillbaka det när allt är bra igen

uppenbarligen så är inte det än
eftersom jag sitter och tittar på dina spanienbilder
och svär över att du har bara på dig kläder du fått av mig

det borde ju betyda att du har blivit sams
med dig själv och världen och kan tänka dig att
prata med mig igen
men tydligen betyder det fucking ingenting

jag träffade vår gamla fysiklärare från
högstadiet igår, utanför min nya skola
du kanske inte minns men det var hon som först sa
"Sandra och Max? När hände det?"

Hon frågade mig hur det var med dig...
Jag hade inte hjärta att säga som det var
hon såg helt förfärad ut över att jag sa att du
haft en tjej efter mig
"hur kan han komma över dig så fort?" sa hon

och jag hade inte hjärta
att säga att den "tjejen" var min bästa vän och värsta fiende
på samma gång
och jag klarade inte av att säga
att du nästan bröt nacken på mig

hon såg så bedrövad ut som det var ändå

ikväll tänkte jag prova ett experiment
för att se om du känner något överhuvudtaget
eller om du faktiskt har blivit en robot på heltid

jag ska bara sätta på mig den lila klänning du gav mig
i julklapp från chile
låta mig bli fotas
och jag känner ju dig bäst
så att jag vet att jag kommer att få veta om det har några
konsekvenser

så drömde jag om den nya inatt
så varför är det första jag gör när jag går upp
att gråta över dig?

när jag bara kunnat ligga still i min säng
helt förlamad av kärleken till den nya