Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mitt barn

På min barns dag fick jag veta
att jag inte fick leva
min son fick inte veta
att jag har upphört att existera.


I hans ögon övergav jag hans värld.
så i min bort gång så stannade
jag kvar och vakade över mitt barn.


han lever, han skrattar.
Jag hatar, jag gråter.


Jag kämpar trots jag inte kan göra
något för min ögonsten.


Jag vakar, jag letar.
Jag verken lever
jag verken andas.

Så åter igen på min barns dag
kämpade jag för att få leva.
Varför kan jag inte röra min
pojk. Snälla gud kan du inte sluta.
Sätt dig och skriv om denna lag.
för jag kan inte låta bli att
åter igen försöka på denna oehörd
fina dag.

Så nu sitter jag gnäller på
den storemannen där uppe.
Dock så har satan lyssnat
och försöker få mig till sitt hem land.

Låt mig va jag vill stanna
hos mitt barn och finnas
till hands.

För min kärlek till honom är stor.
Han förtjänar glädje trots
allt mitt hat.
Han får inte inse att världen
är seg. Precis som kåda i trädets
bark. så låt mig säga detta ännu en gång.

att jag älskar mitt barn
och vill stanna vid honom
tills han har blivit stor.
Han får älska.
Han får leva.
Precis som jag fick för ett bra tag.




Fri vers av Noel Åberg
Läst 193 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-10-24 00:16



Bookmark and Share


  Bibbi VIP
Mycket starkt berörande.
2010-10-24
  > Nästa text
< Föregående

Noel Åberg
Noel Åberg