Igår var mitt barnbarn Julia åtta år hos mig.
Vi bakade bullar, hon fick göra det mesta själv.
Hon lärde sig snabbt att snurra ihop bullar,
hon lyste av glädje över att hon klarade det.

Vi bakade, bullarna fick jäsa och vi gräddade.
Sedan blev det kall mjölk och varma bullar.
Farmor vi har lyckats, bullarna är så goda, sa Julia.

Men sedan frågade hon; om vi kunde gå in och lägga oss på min
säng, som vi alltid gjorde när hon var liten.
Vi brukade ligga och rimma ihop sagor, när hon var fyra-fem år.
Vi gjorde så, skrattade och hade roligt.

När hon sedan åkte hem till sin pappa, hade hon bullar med sig.
De fikade och pappa sa i förbifarten att de var lite välgräddade
en del av bullarna.
Då sa Julia, ja du vet farmor pratade så mycket så vi nästan glömde
bullarna.
Vi fick oss ett gott skratt.
Som vi alla vet förlänger det livet.