Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensamhetens stil


Du hade stora drömmar om
att leva med mig.
Men Drömmarna försvann och
du har nu glömt mitt namn.

Du lurade in mig i en fälla
och stal min själ.

Du plågade och torterade mig.
så varför vill jag fortfarande
dig väl.

dock så är det min hemska
hjärna som slår mitt
hjärta med hemska
tankar och förslag.

Snälla låt mig va
skrek mitt hjärta som
har blivit så svagt.

Hjärnan har börjat förstå.
Att jag har ett sinne som få.
så nu tog den all sin kraft.
och gjorde så mitt hjärta åkte
ut med ett pladask.

Jag har börjat förstå.
Varför jag just nu sitter
på ett hem för sådana som jag.

Man kan knappt förstå.
Att det är kärlek som har gjort
så att jag har slutat att gå
och övergett allt till dom små.

Kärleken är det som har
har gjort mig så svag.

Men glöden den är kvar.
Så nu tar jag upp mitt brustna
hjärta i från det kalla golvet
och överger kärlekens jakt.

Jag ska leva mitt liv
Med ensamhetens stil.




Fri vers av Noel Åberg
Läst 293 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-10-30 21:35



Bookmark and Share


  Maiah VIP
hmm vad ledsamt det känns...
2010-11-02

  Strösocker
hmm, har lite svårt för konkreta dikter.
Liksom kräver mer metaforer och en handling som liksom..
Lite som att du kan analysera och ha en jävla powepointföredrag och bara EN mening xD
Om du förstår..
och sen att det kommer in lite rim här och där är lite ..sådär.
Men du är duktig på att skriva långa texter och fortfarande hålla dig till ämnet.
Ah, du ska få en applåd iaf, det är den förtjänt av : )
2010-10-31
  > Nästa text
< Föregående

Noel Åberg
Noel Åberg