måndag 1:a nåm


Godmorgon, Jamon!
Nåm börjar ej med fullmåne
inte ens någon liten nymåne
anar du, bara dis
likt en rök över alla ohejdbart brandgula löven
men lycklig
lyser frånvaron med sina människor
sorterar marsipangrisar i våra dockhus
dess mysigt blinkande rymdstation
9 1 0
9 1 0
med skitiga pärlplattor som redan du
vant dig vid, Jamon
ljusnar tidigare igen
i snälla temperaturen efter oktember
nyss så säreget bister
men du saknar månen
ser vi dig
hur du kommer hemcyklandes
efter nattens jobb
[spinner Bike Song via Mark Ronson
icke Mick, men mycket Sparks gnistrar
o Lou Reed direkt ur Ugglas tid]
lycklig
att de flesta vägarna faktiskt ligger kvar
å förmår ta dig tillbaks till
90-, 80-, 70-talet men ändå till
din lägenhet du aldrig levt i förut. Trots
att låren är som stelnade lerklumpar
medan sakta växande sömnbrist
börjat rycka
i ditt högra öga
eller om det är de ofantliga monitorerna
9 1 0
9 1 0
9 1 0
liksom i blålila
med fransk glöd i framskyndande mörkret
så känner du dig
positiv
lugnare än på länge
argare än på länge
tar hjärtat en extra runda längs ett par ännu oupptäckta backar
rakt in i valvet
där gården blott
är en gräsmatta, landningsbanan
tar slut
mot en bergknalle, kanske
en skogsglänta
någons spegelram, porten ut
i universum
från nåms första natt
in i nåms första morgon
och du vill inte somna, Jamon, förrän vi har skrivit.