måndag 2:a nåm


Godmorgon igen,
Jamon! Du cyklar samma
scen som igår, den oupptäckta nedförskurvan
men upplevelsen blir
bara hälften
ja, andra gången du gör någonting
känns det redan
som minst tredje
medan tredje känns som nionde
förmodligen för att första innehöll så många
ännu osmälta intryck
däremot fjärde
o femte gången påminner snarast om
alla de föregående
och till slut känns det bara
som en
enda gång.
Månen
var redan mindre än halva kvar
såg du mellan
filmen om Dylan och de av-
verkade grenarna och
hundarna som promenerar mot dig men
vänder före de kommit ända
fram, känner vi till
hur din nyfikenhet funkar
likadant, på ren rutin
med apan på fel axel
tog en kopp inte nypon
dock mango-persika-soppa
och doppade varm apfelstrudel
i chokladglassen
medan du bregottade ännu en
brödskiva med
björnbärsmarmelad på
och slår dig tillrätta
i din skönaste filmfåtölj någonsin
där det åter dreglar
kemisk kärlek ur kameran
och alltid regnar
profantilt bladguld i Provence
provar du
konjakspaj ikväll.
Imorse
plockade du plötsligt upp
någons skräp
som legat på samma plats
i minst en månad
utanför förrådet, en liten lila plastslinga
eller rättare sagt två
och sparade dem
i din egen lägenhet
istället.
Jo, Jamon,
du gjorde det
vilket visar hur det roligaste
egentligen är
att berätta just som det är
emedan människor har
så gott om små spännande förehavanden för sig
ini intimaste detalj halvt
om halvt medvetet
nästan aldrig uttänkt
inser du
att livet är uppdelat
i offentligt dagsljus
och privat månsken
fast du lever längs gränserna däremellan, fantasiinfattad
skyfflar du verklighet
åt bägge håll.