Mer vilsen än vad jag vill erkänna
i min egen privata domstol.
Konsumtionen av allt det giftiga
har tagit din plats bredvid mig.
Alcohol and cigarettes, baby.
Minnena av oss känns så
avlägsna nu och jag har nästan
glömt hur det känns att ligga
närmast dig och räkna dina
andetag när du somnat.
Jag låg alltid bredvid i tumultartat kaos.
För mycket koffeinhaltiga drycker.
För mycket av fel sprit.
För många nikotinkickar.
Men inget som tar bort dig.
Det är svårt att svälja allt
som hände och det som är ogjort
omfamnar mig i begynnande vintermörker.
Händerna som är i trans av kyla
för att du inte finns där och
värmer dem längre.
När man tror att det inte gör ont
kommer det tillbaka och slår
med all kraft i en luftburen knytnäve.
Jag är ett papper och
någon som är osynlig nu river
det i strimlor bit för bit för att det
aldrig ska kunna läka med vanlig
tejp.