Dom är inte längre människor
deras äkta känslor har försvunnit
dom har förvandlats till konsumenter
deras ord har blivit obegripliga
och samtalen möts av en tidigt död

Deras filter kammar noll
sockret smiter in mellan springorna
allting måste ständigt fyllas på,
hållas uppdaterat och informerat
den röda lampan får aldrig lysa

En generation helt utan tystnad
lugnet har blivit kidnappat och nergrävt
ett allvar ses som en hotbild
tomma skal och vackra ytor
är verkligheten som ingen verkar se

Orkar vi se dom fyllas på igen?