Mitt liv är så stelt.
Mitt liv som ett träd.

Min bark har börjat ruttna.
Min bark är både sliten och grå.

Mina gröna blad försvann
utan något spår.

Mina rötter sitter väldigt hårt.
Därför jag fortfarande kan stå.

Men dock så är min stam så torr.

Himlen skiner och det gör mig inte glad.
Om det hade varit en helt vanlig dag
så kanske ni hade fått se en skinande jag.

Men just idag törstar jag.
Ensam och torr.
Var är min älskade regn?
Var är hon?

Längtar till den dagen då hon
kommer svävande åt mitt håll.

Kan även jag få gröna blad?
Kan även jag få fin brun bark?

Låt mig hoppas.
För hoppet det har jag,
Så länge jag finns kvar