jag tvättar bort
sömnen så
sömnen
blir blöt


vi kan inte se
längre bort
än vad
vi kan se


sedan tvättar vi staden
så att gatan blir fin
så att julen blir vit



hälsa stöveln
med mössen i
i mötet
med det främmande


hur mycket längtan
ligger inte här
ligger här och



när jag drack
när du ville gå
innan jag
var klar


du stod
vid torson
i kylan


du ler likadant
du bor
annorlunda



jag tvättade
samtliga tröjor
men i ett
litet hjärta


som om vore
träden och alla
hjältar
ett rörande
moment


allting sitter fast
en trådlös ros
ett rådlöst


det var en gång
en fågel i ett träd
som stryk
som stryk


jag tvättar bort
sömnen
så sömnen blir
du är liten
hos mig får


sedan reste jag
med handen
mot rutan
från en stad
som var tömd