måndag 12:e nåm



Jisse namn, Jamon! Du drömmer
en sån där berörande
dröm som är det vackraste man kan drömma
men redan
när det ringer anar du
du glömt
halva bakgrunden, hur hela känslan
snart kommer att framstå
som utbytbar
var det
en tjej som dansade med dig, nej
flera tjejer
delgav de någonting, som du så skulle peka ut
vilken målning
som påminde dig, Jamon
mest om
värmen i hennes kropp i deras kroppar
dröjer kvar
utan någons ansikte
möjligen röster, månne änglar?!
alltmedan
i vakna livet minns
du ansikten
långt efter värmandet eller samtal
är glömda
och du undrar nu
för första gången på många månader om den flickan, Li
trots allt finns
som sig själv
här nånstans
fastän du bestämt
att vi
skapade henne
som en del av en annan
vuxnare kvinnas identitet
en minst lika livserfaren, stigmatiserad poet
i parallell
verklighet
med världens vackraste fantasi
och nordpolens personligaste månsken
ja, vad du helst
av allt vill
är att bara
studera livets teater
titta film
i din skönaste fåtölj någonsin
på ditt livs största skärm
som står där
varje natt här
och väntar på dig, men så sätter vi oss
och skriver din dagbok
hela tiden istället