~*~

Ty underbara i sanning äro alla hans verk,
Behagliga att lära känna, och mest värdefull att vara alla
I sitt minne alltid hade uti glädje;
Dock vilket skapat sinne kunna ha förståelse [705]
För dess antal, eller den oändliga visdom
Som dem frambringade, men dolde deras ursprung djupt.
Jag skönjde när vid hans Ord den formlösa Massan,
Denna världs materie danade, kom så till en hel hög:
Förvirringen hörde hans röst, och vild kalabalik [710]
Stod behärsk'd, den väldiga ändlöshet stod begräns'd;
Tills vid hans andra påbud mörkret flydde,
Ljuset sken, och ordning ur oordning framspirade:
Med hast till sina olika Kvarter skyndade då
De ohanterliga Elementen, Jord, Vatten, Luft, Eld, [715]
Och denna Eteriska kvintess utav Him'len
Flög uppåt, beandligad med olika form,
Som rörde sig i klotform, och blev så till Stjärnor
Otaliga, som du väl ser, och som de rör sig;
Var och en hade sin plats utsatt, var och en sin bana, [720]
De övriga uti kretslopp omgärdar detta Universum.
Se nedåt på detta Klot vars hitansida
Med ljuset härifrån, dock blott reflekterande, skina;
Denna plats är Jorden, Människans säte, detta ljus
Dennes dag, vilken annars som den andra Hemisfären [725]
Natten skulle invadera, men där den närbelägna Månen

John Milton 1667

LPWJ svensk version 22/11/10

En länk för de som var med då, också (eller kanske framförallt) för de som inte var det



Förlorat Paradis: Bok I & II (J.Milton)