Grannen tog min tvättstugstid idag och jag tog tag i den bit av mig själv som fanns kvar att dölja för härligheten i evighet, amen och skål för den rena kärleken

Jag älskar dig är lätt att säga men att känna det när livet gnager hål är inte lika lätt. Jag som bara vill ha fred på jorden, knullrufs i håret och kärlek till alla urblekta brister som också är jag

Det fanns en galen tid när jag var rädd för män som grät. Idag bor kärleken i svagheten och attraktionen i det vackra att vara naken inför. Släppa så mycket tag att allt annat tappar sitt blåmålade värde. Det är så jävla sant när någon inte spelar rollen av sig själva utan bara våga vara det

Nu vill jag inte kastrera mina lyckofärgade möjligheter längre, inte mig själv heller och jag vill inte spegla mig i någon annans ärvda, utslitna spegel. Jag vill se mig själv i samklang och utan hemlöshet i blicken

Jag vill visa mig en himmel runt hörnet med romantik, drömmar och mångfacetterade bottnar och ge så mycket paradis man kan nå från den här plattformen av liv. Lika bra attt låta hjärtat leda mig till skatten för att jag ska förstå det som händer under vägen dit

Jag låter världen titta på. Den förstår ändå aldrig mig det har den aldrig gjort och jag har inte tålamod nog att bli förstådd.