styrkan i min själ

rinner sakta likt blodet

jag är punkterad

sitter i skuggan

under akaciaträdet

ser inte

det är så ljust

vänder mig över axeln

rotationen pressar på

plötsligt upphör allt

hör inte andetaget

som inte finns

cikadorna gnisslar

längtan äter sönder

blodet stannar helt

det är nu det ska ske

början eller slutet

ljuden hörs svagare

bladbarren rasslar mjukt

ett enda andetag till